Om den senaste veckan

"Den som uppfattar framtiden som motvind går åt fel håll."                                                                               -Martin Held-

Ja åtminstone blir mitt liv inte trist i första taget! Tja, nu e jag kanske inte den mest svår roade men ändå. Nu har jag jobbat i skola som assistent i tre veckor och STORTRIVS! En sån otrolig kick man får när man får förklara svåra saker för någon och dom förstår vad man menar! Vilken härlig känsla att få möjligheten att delta i mattelektionerna och uppdatera sin hjärna vad gäller grundläggande matematik och nya sätt att ställa upp och räkna! Dessutom måste jag ärligt säga att jag tycker att dagens ungdom är fantastisk. Det finns nog hopp för framtiden även 2012.

Som om inte allt detta skulle vara nog har jag dessutom var så hääääääär nära (visar med tumme och pekfinger som nästan nuddar vid varandra) att få ett riktigt drömjobb! Ok, så det kanske inte gick hela vägen den här gången men jag är så stolt över mig själv och lycklig över att jag har kommit så här långt. Förresten, skam den som ger sig! Det kommer väl nya möjligheter.

Sen fick jag skriva min första tent i Nationalekonomi här om veckan. Häftiga saker! Lite skrämmande var det nog att sätta sig i tentsalen för det är trots allt över 6 år sedan jag tentade något sist! Dessutom har jag ju ALDRIG tentat något på universitetsnivå! Så idag fick jag äntligen veta resultatet. Jag blev GODKÄND!!! =D (ok, försöker undvika smilisar men nu va ja bara tvungen)

Så nu vidare mot nya utmaningar! 5sp avklarade i min promenad på Nationalekonomins väg. Dags för grunderna i Nationalekonomi och de 10sp som den kursen ger! I am on fire!

Blivande ekonomi-nörd

Kaisa

Om att vara sig själv

"Man vill inte vara den man är. Man vill vara den man inbillar sig att man kunde ha blivit."

                                                                                          -Hjalmar Söderberg-

Alla föds vi med olika förutsättningar. Man säger att alla är lika mycket värda men ofta känns det som att man ändå blir indelade i A och B människor. Jag har aldrig känt att jag passar in och att jag ofta blir missförstådd. Även om jag har vänner och familj har jag alltid känt mig ensam. Djur är de enda som jag känt riktig samhörighet med. Kanske för att de inte ställer krav. De dömer mig inte för mina handlingar eller för att jag uttrycket mig fel eller opassande i en del sammanhang.

Jag brukar säga att om jag gör något fel eller säger något fel vill jag att folk ska säga det till mig. Naturligtvis vill jag att man säger det på ett snällt sätt men så där annars så vill jag veta det. Jag kan ju inte ändra något som jag inte vet om att jag borde ändra! Sedan är det förstås en bedömningsfråga huruvida jag vill ändra på just precis det som folk tycker att jag borde ändra på men om ingen påpekar något får jag ju aldrig ens chansen att ändra mig.

Vad krävs för att man skall bli accepterad? Det där är svårt. Jag vet inte. Eftersom jag egentligen aldrig riktigt känt mig accepterad så är jag deffinitivt inte den som har svaret på den frågan. Ibland önskar man att det skulle finnas en manual. En liten bok med klara besked om vad man skall göra för att var okej i andras ögon.

Nåja, egentligen tycker jag ganska bra om mig själv. Numera i alla fall. Egentligen önskar jag ju, precis som alla andra, att alla skall acceptera mig sådan som jag är. Egentligen vill jag inte ändra på mig. Det är bara dom där gångerna när jag till och med tycker själv att jag är jobbig att umgås med som jag vill ändra något. Oftast så beror det på att jag är negativ. Jag tycker inte om när min hjärna ställer in sig på negativ och vägrar ge sig när jag försöker ändra på den. Lika jobbigt är det när jag försöker vara positiv och alla runtomkring vägrar försöka hjälpa till med att tänka positivt. Då händer det att dom får sig en liten uppläxning och kommentaren "jag jobbar hårt varje dag på att vara positiv. Jag behöver er hjälp att lyckas. Försök åtminstone hitta NÅGOT positivt i den här situationen!"

Kanske man ändå bara skall fortsätta att vara sig själv oavsett vad andra tycker om det. Kanske det är ju att jag är som jag är som kan göra världen lite bättre. Hoppas kan man i alla fall.

Små korsande tankar på en måndag.

Kaisa