"Hur man än svänger sig så har man svansen bak."
Ja vad ska man säga? Man gör det inte lätt för sig.
Jag vet ju nog att man inte måste (eller ens kan) vara alla till lags men då jag vill ju så gärna! Jag vill just så fruktansvärt gärna att alla skall vara en enda stor, glad, lycklig familj! Eller om inte det är möjligt så att ingen i alla fall är ledsen eller nedstämd. Faktum är ändå att jag nog måste ge mig vad gäller det där. Det GÅR inte att tillfredställa alla. Det GÅR inte att göra så att alla skall vara lyckliga å glada! Man blir tvungen att prioritera hur man än försöker.
Bäst skulle det kanske vara om man kunde prioritera sig själv då men är man jag så är man inte så bra på det. Då kommer alla dom andra först å sen OM det skulle råka sig så att det passar in i sammanhanget så kanske jag själv också får det lite bra på köpet.
I och för sig så blir jag glad av att göra andra glada (vänlighet är inget annat än ren egoism) men ibland känner jag att jag kör slut på mig själv i mina försök att tänja mig åt alla håll för att göra resten av världen till lags.
Nu har jag igen blivit tvungen att ta något slags beslut om i vilken ände jag tycker det är viktigast att det är lyckligt. Prioriteringsordningen för dagen är som följer:
1. Mina barn
2. Min vovve
3. Min älskling
4. Mitt ex
5. Jag själv
Ja, ni trodde väl inte på allvar att jag tänkte börja sätta mig själv före alla andra? Det skulle väl vara lite konstigt.
Ha en bra dag alla vänner och ta hand om de era och er själv!
Kaisa
söndag 10 juni 2012
onsdag 6 juni 2012
vem är jag - part 4
"Bildning är det som blir över när vi glömt det vi lärt oss."
- Ellen Key -
Jag känner att det inte är mer än rätt att jag fortsätter mitt livs historia här på bloggen. Var var vi nu då? JO! Vi hade flyttat ner mig till Vasa och jag påbörjade mina studier till el-ingenjör!
Jepp jepp! That's me! Jag har studerat till el-ingenjör! Jag är naturligtvis inte klar med det! Det vore ju okarakteristiskt! I mitt liv sulle det visa sig att jag skulle samla en massa information från det ena och det andra stället utan att ändå lyckas få mig en examen. Lät jag lite sarkastisk nu? Tja, kan bero på att jag lider av något slags tillstånd av galghumor när det gäller mina studieprestationer. MEN allvarligt talat! Det här är ÄNDÅ inte något jag ångrar! Jag VET att jag inte skulle bli någon bra ingenjör. Jag kan inte tänka mig att jag skulle sitta hela livet i ett kontor och kika på kretsar (och let's face it, jag är rätt rädd för ström också). Dessutom undrade nog många det där första året i Technis vad jag gjorde där. Jag är säkert en av de första som börjat studera till elingenjör och inte hade den blekaste blå aning om vad ström, spenning och motstånd var! Jag visste inte ens att det var skillnad på ström och spänning! Jag visste inte ens att det fanns TVÅ saker! Och HUR kunde det finnas både ock i vägguttaget?! Stackars våra gamla lärare där! Efter att ha försökt informera den här lilla tanten i ett år om hur allt hänger ihop var de nog alla gråhåriga! (tja, åtminstone de som fortfarande hade hår)
Så efter noga övervägande bytte jag linje till byggnads i stället! Där kände jag mig MYCKET mer hemma! Byggnadsteknik var fruktansvärt intressant! Favoritämnena var att beräkna hållfasthet, speciellt då i fackverk, och byggnadssanering. De stora stötestenarna var att jag FORTFARANDE inte kunde tänka mig att jag skulle sitta stilla i ett kontor och planera saker och på fältet trodde jag att jag inte skulle kunna vara pga alla mina allergier och min astma.
Inte blev det ju heller lättare av det faktum att det är FRUKTANSVÄRT svårt som kvinna att få praktikplats inom el och byggnads om man inte har några kontakter. Jag sökte och sökte varje sommar men utan särskillt gott resultat. Första sommaren slutade jag räkna antalet ansökningar när jag var någonstans vid 70st. Andra sommaren slutade jag räkna strax efter 60!
Det blev att arbeta med diverse andra saker. Första sommaren jobbade jag i grishus som avbytare och bl.a. seminerade grisar (jepp jepp! Lilla 50kg stora Kaisa skulle leka 500kg GALT!) och körde glassbilen! Jag tycker ju om grisar. Ja jag ÄLSKAR grisar! Mycket härliga djur! Speciellt Hugo och Fjalar, två nyfödda galtar som jag döpte, blev jag väldigt fästa vid. Hugo lärde sig till och med sitta på kommando. Dessutom är grisar väldigt tacksam publik om man som jag tycker om att sjunga under arbetet. Det var även i grishuset som jag producerade mitt första körverk kallat "Våren".
Andra och tredje sommaren blev det plantskola. Och DET mina kära vänner kan man konstatera var fruktansvärt ologiskt! Jag gillar ju inte ens växter. Dom stackarna brukar DÖ i närheten av mig! Men tydligen lärde jag mig ändå det jag behövde för att klara av jobbet för så farligt många dog inte de somrarna, tror jag.
Alltså ännu fler erfarenheter inför resten av livet.
Nu ska jag ta en paus igen. Fortsättning följer.
syberkramar
Kaisa
- Ellen Key -
Jag känner att det inte är mer än rätt att jag fortsätter mitt livs historia här på bloggen. Var var vi nu då? JO! Vi hade flyttat ner mig till Vasa och jag påbörjade mina studier till el-ingenjör!
Jepp jepp! That's me! Jag har studerat till el-ingenjör! Jag är naturligtvis inte klar med det! Det vore ju okarakteristiskt! I mitt liv sulle det visa sig att jag skulle samla en massa information från det ena och det andra stället utan att ändå lyckas få mig en examen. Lät jag lite sarkastisk nu? Tja, kan bero på att jag lider av något slags tillstånd av galghumor när det gäller mina studieprestationer. MEN allvarligt talat! Det här är ÄNDÅ inte något jag ångrar! Jag VET att jag inte skulle bli någon bra ingenjör. Jag kan inte tänka mig att jag skulle sitta hela livet i ett kontor och kika på kretsar (och let's face it, jag är rätt rädd för ström också). Dessutom undrade nog många det där första året i Technis vad jag gjorde där. Jag är säkert en av de första som börjat studera till elingenjör och inte hade den blekaste blå aning om vad ström, spenning och motstånd var! Jag visste inte ens att det var skillnad på ström och spänning! Jag visste inte ens att det fanns TVÅ saker! Och HUR kunde det finnas både ock i vägguttaget?! Stackars våra gamla lärare där! Efter att ha försökt informera den här lilla tanten i ett år om hur allt hänger ihop var de nog alla gråhåriga! (tja, åtminstone de som fortfarande hade hår)
Så efter noga övervägande bytte jag linje till byggnads i stället! Där kände jag mig MYCKET mer hemma! Byggnadsteknik var fruktansvärt intressant! Favoritämnena var att beräkna hållfasthet, speciellt då i fackverk, och byggnadssanering. De stora stötestenarna var att jag FORTFARANDE inte kunde tänka mig att jag skulle sitta stilla i ett kontor och planera saker och på fältet trodde jag att jag inte skulle kunna vara pga alla mina allergier och min astma.
Inte blev det ju heller lättare av det faktum att det är FRUKTANSVÄRT svårt som kvinna att få praktikplats inom el och byggnads om man inte har några kontakter. Jag sökte och sökte varje sommar men utan särskillt gott resultat. Första sommaren slutade jag räkna antalet ansökningar när jag var någonstans vid 70st. Andra sommaren slutade jag räkna strax efter 60!
Det blev att arbeta med diverse andra saker. Första sommaren jobbade jag i grishus som avbytare och bl.a. seminerade grisar (jepp jepp! Lilla 50kg stora Kaisa skulle leka 500kg GALT!) och körde glassbilen! Jag tycker ju om grisar. Ja jag ÄLSKAR grisar! Mycket härliga djur! Speciellt Hugo och Fjalar, två nyfödda galtar som jag döpte, blev jag väldigt fästa vid. Hugo lärde sig till och med sitta på kommando. Dessutom är grisar väldigt tacksam publik om man som jag tycker om att sjunga under arbetet. Det var även i grishuset som jag producerade mitt första körverk kallat "Våren".
Andra och tredje sommaren blev det plantskola. Och DET mina kära vänner kan man konstatera var fruktansvärt ologiskt! Jag gillar ju inte ens växter. Dom stackarna brukar DÖ i närheten av mig! Men tydligen lärde jag mig ändå det jag behövde för att klara av jobbet för så farligt många dog inte de somrarna, tror jag.
Alltså ännu fler erfarenheter inför resten av livet.
Nu ska jag ta en paus igen. Fortsättning följer.
syberkramar
Kaisa
dikter vol 1
Saker som gör ont
"Du är som en cansersvulst i min hjärna,
"Du är som en cansersvulst i min hjärna,
som ett skavsår under min fot.
Du är som en underjordisk finne i min näsrot,
som ett blödande magsår i min tarm.
Du är som en njursten i mitt urinrör,
som en blödande hemoroid i mitt anus.
Mot dig finns det ingen bot
men för mig är du ändå inget hot!"
Mot dig finns det ingen bot
men för mig är du ändå inget hot!"
om förändring
"Gud ger mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
- Reinhold Niebuhr -
Kan en människa ändra sig?
Som jag ser det har en människa många olika skeden i livet. Då talar jag inte om olika åldrar eller utvecklingsstadier utan bara att olika perioder i ens liv har man olika inställning och/eller gör olika saker.
Om vi nu tar mig, eftersom det här är min blogg låter det på något sätt logiskt, som exempel. Min tidiga barndom är väl inte så där helt klar men grundskoltiden minns jag med fasa. Jag var ledsen nästan jämt (kom ihåg det här är hur jag minns det och hur det kändes för mig) och jag var osäker. Jag vågade inget och jag var säker på att mig skulle ingen någonsin tycka om.
Sedan kom studietiden. Jag flyttade hemifrån och mitt självförtroende började äntligen växa. Jag märkte att det till och med fanns en möjlighet att någon kanske skulle tycka om mig liiiiiite ändå!
Sen fick jag barn och gifte mig. Jag började så småning om bli nöjd med mig själv och inse att även jag har saker jag är bra på. Självförtroende växte ytterligare något och jag började våga ta mig an olika utmaningar.
Sen kom skillsmässan. Där är vi nu. Jag är fortfarande övertygad om att min moral är på rätt ställe och jag vet var jag har mig själv. Jag känner att mina värderingar inte har ändrats och jag har egentligen inget som jag ångrar. Man behöver ju alla sina erfarenheter för att växa som människa! Men hur är det då med såna som inte har haft sina moraliska värderingar på samma ställe som mig? Nog kan man väl ändå ge dem en chans och tro på att de kan ändra sig?
Missförstå mig rätt nu. JAG utgår ifrån att alla kan ändra sig. Det jag undrar är varför så många tycks tro att de som en gång har varit på ett sätt inte kan ändra sig? Jag vill ju tro att alla kan det och att det är värt att ge alla en andra chans!
Det var dagens fundileringar
Kaisa
- Reinhold Niebuhr -
Kan en människa ändra sig?
Som jag ser det har en människa många olika skeden i livet. Då talar jag inte om olika åldrar eller utvecklingsstadier utan bara att olika perioder i ens liv har man olika inställning och/eller gör olika saker.
Om vi nu tar mig, eftersom det här är min blogg låter det på något sätt logiskt, som exempel. Min tidiga barndom är väl inte så där helt klar men grundskoltiden minns jag med fasa. Jag var ledsen nästan jämt (kom ihåg det här är hur jag minns det och hur det kändes för mig) och jag var osäker. Jag vågade inget och jag var säker på att mig skulle ingen någonsin tycka om.
Sedan kom studietiden. Jag flyttade hemifrån och mitt självförtroende började äntligen växa. Jag märkte att det till och med fanns en möjlighet att någon kanske skulle tycka om mig liiiiiite ändå!
Sen fick jag barn och gifte mig. Jag började så småning om bli nöjd med mig själv och inse att även jag har saker jag är bra på. Självförtroende växte ytterligare något och jag började våga ta mig an olika utmaningar.
Sen kom skillsmässan. Där är vi nu. Jag är fortfarande övertygad om att min moral är på rätt ställe och jag vet var jag har mig själv. Jag känner att mina värderingar inte har ändrats och jag har egentligen inget som jag ångrar. Man behöver ju alla sina erfarenheter för att växa som människa! Men hur är det då med såna som inte har haft sina moraliska värderingar på samma ställe som mig? Nog kan man väl ändå ge dem en chans och tro på att de kan ändra sig?
Missförstå mig rätt nu. JAG utgår ifrån att alla kan ändra sig. Det jag undrar är varför så många tycks tro att de som en gång har varit på ett sätt inte kan ändra sig? Jag vill ju tro att alla kan det och att det är värt att ge alla en andra chans!
Det var dagens fundileringar
Kaisa
flyttkaka
"Bordskick: det är det som inte hörs när man äter soppa."
- Torvald Gahlin -
Flytten, ja! Ja jisses! Jag tror att jag faktiskt ska köra en snabbversion!
Det hela började en torsdag och slutade en tisdag!
Flyttakak resept
Ingredienser:
* tre flyttlass
* en släpkärra vilken behövde fraktas tillbaka till ägaren mitt i natten
* en extra bil som också behövde fraktas pga att ägaren tappat körkortet.
* en motorcykelfärd för Bunny
* en resa till Kronoby
* en okänd ung herre kontaktad via nätet
* en tvättmaskin
* två krogbesök
* valfri mängd extra karlar som sku hit å dit
* allt för många trappor
Resept:
Mixa den okände mannen med tvättmaskin och trappor. Frakta bil och körkortsbefriad ägare mitt ut i skogen. Gör allt detta och sov ca 4h per natt. Tar några dygn å sen är kakan klar! :D
Jag och Bunny var helt slut efter den helgen men JISSES så roligt vi hade! Men... vi är nog ense om att vi inte behöver göra om det heller!
Så nu har ni den korta versionen! Resten får ni lägga till själv. ;)
Flytta lugnt!
Kaisa
- Torvald Gahlin -
Flytten, ja! Ja jisses! Jag tror att jag faktiskt ska köra en snabbversion!
Det hela började en torsdag och slutade en tisdag!
Flyttakak resept
Ingredienser:
* tre flyttlass
* en släpkärra vilken behövde fraktas tillbaka till ägaren mitt i natten
* en extra bil som också behövde fraktas pga att ägaren tappat körkortet.
* en motorcykelfärd för Bunny
* en resa till Kronoby
* en okänd ung herre kontaktad via nätet
* en tvättmaskin
* två krogbesök
* valfri mängd extra karlar som sku hit å dit
* allt för många trappor
Resept:
Mixa den okände mannen med tvättmaskin och trappor. Frakta bil och körkortsbefriad ägare mitt ut i skogen. Gör allt detta och sov ca 4h per natt. Tar några dygn å sen är kakan klar! :D
Jag och Bunny var helt slut efter den helgen men JISSES så roligt vi hade! Men... vi är nog ense om att vi inte behöver göra om det heller!
Så nu har ni den korta versionen! Resten får ni lägga till själv. ;)
Flytta lugnt!
Kaisa
lördag 2 juni 2012
kvällsrundan
"Problem är till för att lösas!"
Pussel! Jag har alltid gillat pussel! Pussel på alla sätt som ordet kan betyda. Jag gillar vanliga pussel. Sådana med många många bitar. Att sitta alldeles tyst och bara söka efter den bit som saknas. Den bit som gör bilden komplett. Jag kan sitta i minuter, ja till och med i timmar och bara titta på bitarna för att flytta en åt gången på sin plats.
Jag tycker om pussel som i gåtor. Att klura, försöka finna de saknade ledtrådarna. Att kategorisera, planera och organisera för att få till en röd tråd och finna lösningen!
Jag tycker om pussel som i knep och knåp. Att hålla ett problem i handen för att vrida och vända, pröva och fundera för att komma på lösningen på problemt.
Jag tycker om pussel som i matematiska klurigheter! Att söka fram de fakta som kan ge rätt svar och komma underfund med hur det ska räknas ut.
Att lösa pussel av olika slag ger hjärnan en välförtjänt vila. Ok, jag förstår att det låter konstigt men om man tänker sig min hjärna som ett ställe där tankarna irrar omkring med otrolig hastighet utan att man kan stoppa dem. Tankar om allt från vad ska vi äta idag till hur ska vi förbättre världen. Då är det ganska skönt att lösa ett problem som har en korrekt lösning. Något som man kan kontrollera. Något som man kan organisera och faktiskt finna en lösning till! Ja då är det faktiskt en riktigt skön avkoppling.
Har ni något ni brukar göra för att stänga av hjärnan en stund? Berätta!
Nati nati
Kaisa
Pussel! Jag har alltid gillat pussel! Pussel på alla sätt som ordet kan betyda. Jag gillar vanliga pussel. Sådana med många många bitar. Att sitta alldeles tyst och bara söka efter den bit som saknas. Den bit som gör bilden komplett. Jag kan sitta i minuter, ja till och med i timmar och bara titta på bitarna för att flytta en åt gången på sin plats.
Jag tycker om pussel som i gåtor. Att klura, försöka finna de saknade ledtrådarna. Att kategorisera, planera och organisera för att få till en röd tråd och finna lösningen!
Jag tycker om pussel som i knep och knåp. Att hålla ett problem i handen för att vrida och vända, pröva och fundera för att komma på lösningen på problemt.
Jag tycker om pussel som i matematiska klurigheter! Att söka fram de fakta som kan ge rätt svar och komma underfund med hur det ska räknas ut.
Att lösa pussel av olika slag ger hjärnan en välförtjänt vila. Ok, jag förstår att det låter konstigt men om man tänker sig min hjärna som ett ställe där tankarna irrar omkring med otrolig hastighet utan att man kan stoppa dem. Tankar om allt från vad ska vi äta idag till hur ska vi förbättre världen. Då är det ganska skönt att lösa ett problem som har en korrekt lösning. Något som man kan kontrollera. Något som man kan organisera och faktiskt finna en lösning till! Ja då är det faktiskt en riktigt skön avkoppling.
Har ni något ni brukar göra för att stänga av hjärnan en stund? Berätta!
Nati nati
Kaisa
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)