"Gud ger mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
- Reinhold Niebuhr -
Kan en människa ändra sig?
Som jag ser det har en människa många olika skeden i livet. Då talar jag inte om olika åldrar eller utvecklingsstadier utan bara att olika perioder i ens liv har man olika inställning och/eller gör olika saker.
Om vi nu tar mig, eftersom det här är min blogg låter det på något sätt logiskt, som exempel. Min tidiga barndom är väl inte så där helt klar men grundskoltiden minns jag med fasa. Jag var ledsen nästan jämt (kom ihåg det här är hur jag minns det och hur det kändes för mig) och jag var osäker. Jag vågade inget och jag var säker på att mig skulle ingen någonsin tycka om.
Sedan kom studietiden. Jag flyttade hemifrån och mitt självförtroende började äntligen växa. Jag märkte att det till och med fanns en möjlighet att någon kanske skulle tycka om mig liiiiiite ändå!
Sen fick jag barn och gifte mig. Jag började så småning om bli nöjd med mig själv och inse att även jag har saker jag är bra på. Självförtroende växte ytterligare något och jag började våga ta mig an olika utmaningar.
Sen kom skillsmässan. Där är vi nu. Jag är fortfarande övertygad om att min moral är på rätt ställe och jag vet var jag har mig själv. Jag känner att mina värderingar inte har ändrats och jag har egentligen inget som jag ångrar. Man behöver ju alla sina erfarenheter för att växa som människa! Men hur är det då med såna som inte har haft sina moraliska värderingar på samma ställe som mig? Nog kan man väl ändå ge dem en chans och tro på att de kan ändra sig?
Missförstå mig rätt nu. JAG utgår ifrån att alla kan ändra sig. Det jag undrar är varför så många tycks tro att de som en gång har varit på ett sätt inte kan ändra sig? Jag vill ju tro att alla kan det och att det är värt att ge alla en andra chans!
Det var dagens fundileringar
Kaisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar