Drömmar

"Den bästa anledningen till att drömma är att man i drömmen inte behöver någon anledning."                                                                         - Ashleigh Brilliant -

I mitt förra inlägg pratade jag om drömmar. Låt oss fortsätta där. Som liten flicka drömde jag, precis som så många andra, om drömprinsen som skulle komma och hämta mig. En dag skulle jag upptäcka att jag egentligen var en prinsessa och en vacker prins skulle komma ridande på sin vita springare för att rädda mig från häxan. Han skulle ta mig till sitt kungarike där vi skulle fira ett ståtligt bröllop och sedan leva lyckliga i alla våra dagar.

Nåja, som ni vet så blir det ju sällan så. Åtminstone inte för oss som inte har blått blod som flyter i ådrorna. Hur det än är med den saken så slutar man ju inte drömma. Drömmarna kanske ändrar form lite. I mina tidigare drömmar har det som sagt varit prinsar inblandade. Nu har jag ju jag insett att någon prins, åtminstone i ordets riktiga bemärkelse, nog inte kommer att svepa mig upp på sin häst och rida iväg i solnedgången. Prinsarna har blivit helt vanliga, om det nu finns något sådant ord, män med stort hjärta och glada ögon. Blickarna möts och man känner spänningen i luften. Kanske ett litet ord som antyder att känslorna är besvarade. Det är den drömmen som fortfarande är vettig.

Sedan finns det den amerikanska versionen. Den som inspireras av filmer, serier och böcker. Vi målar upp en scen.

"Hon sitter på en uteservering med dagens andra kopp kaffe och en bakelse. Det är varmt. En stilla bris smeker löven på träden i esplanaden bredvid. En liten bit bort sitter en gatumusiker med sitt dragspel och spelar vackra ballader om kärlek och hopplöshet. Några barn leker mellan träden och mammorna sitter i avslappnade samtal medan de övervakar dem. Hon tittar upp ur sin bok och ser en man närma sig på trotoaren. Han tittar på barnen och ler. När hans blick återvänder frammåt fastnar den på hennes vackra ansikte. Deras blickar möts och de vet. De vet att de vill lära känna varandra. Han går fram till henne och säger: 'Ursäkta men jag kunde inte låta bli att lägga märke till era vackra ögon. Vill ni äta middag med mig. Jag vill så gäran lära känan er.' Hon svarar ja."

Tja. Det där var nu kanske lite föränklat men huvudmeningen är att man bara vet och att hon blir tagen med storm.

Tja, inte vet jag vad ni andra tycker men nog är det ju trevlig att ha fantasi.

Mycket nöje och ha en bra början på nästa vecka!

Kaisa

Kärlek

"Kärlek är att unna den du älskar det den behöver om det så betyder att du måste ge upp det du själv vill ha."

                                                                                       - Kaisa Franzén -

Man visste hur man ville att livet skulle bli. Man visste hur man hade tänkt sig framtiden. Man visste vad man sökte. Man fann det och man förlorade det. Eller... man kanske inte förlorade det men man gav bort det. Man släppte sin dröm fri.

Ibland saknar man själva drömmen. Ibland söker man närheten, umgänget. Ibland är man rädd att någon annan skall få det man ville ha, samtidigt som man vill att någon annan ska få njuta när man själv inte fick det. Alltid önskar man att det hade gått som det var tänkt.

Man får göra val. Man kan vara självisk och kräva att få det man vill ha eller man kan tänka vad man egentligen vill. Vill man såra eller vill man göra det bästa för den man älskar. Lätt faller man ner i "anfall är bästa försvaret" och gräver ned sig i hämnd och hat. Men det kräver mycket. Det kräver energi och tär så hårt på en.

Man kanske egentligen inte är så rädd för att bli svartsjuk. Det kanske är ovissheten som är värst. Det är ovissheten som är värst. Att inte veta hur framtiden kommer att se ut. Att inte veta om allt kommer att fungera utan tårar. Att inte veta om alla har samma utgångspunkt.

Att inte släppa taget helt är inte det samma som att inte avsluta. Att avsluta på ett positivt sätt är att kunna ha kvar en del och leva vidare med ett nytt liv. Att välkomna det nya och göra en fungerande helhet av det är att leva vidare.

Man kan välja hat men då mister man allt. Om man inte kan få hela sin dröm kanske man i alla fall kan få en del av den. En underbar vän är bättre än ingen vän.

<3

Kaisa

Jantelagen

"Det största förtroende en människa kan ge en annan är självförtroendet"
                                                                           - Stig Johansson -

Alla känner vi till Jantelagen: "Du ska inte tro att du är något". Den tar ner en ganska ordentligt på jorden och ibland trycker den ner en ända i stövelskaften och kanske ännu längre. Sedan kan någon komma och säga något positivt om en och man kommer upp därifrån igen.

Jag har hela mitt liv undrat över vad jag själv är bäst på. Det har alltid känts som att alla i min omgivning har haft den där ena saken som dom var bäst på. Min bästa vän i lågstadiet var bäst på tvärflöjt. Min bästa vän i högstadiet var fruktansvärt intelligen och bäst på allt i skolan (åtminstone kändes det så för mig). Min bror var bäst på bilar osv osv. Men hur jag än försökte hittade jag inte vad jag var bäst på. Jag var bra på matte, bra på att sjunga och bra på att vara med hundar men jag var inte bäst på något. Någon annan var alltid mycket mycket bättre!

För några år sedan, ungefär samtidigt som jag fick mitt andra barn, blev jag aktiv i facket. Det var då jag märkte att jag kanske inte är bäst på en specifik sak men jag är bra på väldigt många saker! Jag bestämde mig för att acceptera att någon annan alltid är bättre och att jag är bra. Samtidigt som det här gav mig bättre självförtroende när det gällde de saker jag är bra på så märkte jag att det tog ner min prestationsångest. Om någon annan alltid är bättre gör det nämligen inte så mycket att man misslyckas ibland! Man behöver inte vara perfekt OCH man har någon man kan vända sig till och fråga om råd när man inte vet VAD man ska göra eller HUR man ska göra det.

Det här har resulterat i att andra också frågar mig om råd. Nu när jag äntligen har vågat erkänna att det finns saker, ganska många tillochmed, som jag är bra på. Det känns så skönt i hela mig när jag får beröm för något jag gjort. Det känns också minst lika skönt när jag själv kan berömma någon för något de är bra på! Får man bara beröm för en sak så kanske alla dom andra sakerna som inte lyckas så bra spelar mindre roll.

Så när ni nu möter människor idag och över midsommarhelgen. Kom ihåg att ge berömm! Ni kanske gör att hela helgen blir lyckad för den personen. På köpet får ni lite tillfredställelse för att ni gjort någon glad!

Trevlig midsommar på er alla och simma lugnt!

Kaisa

"Alla människor är lite konstiga utom du och jag, och tillochmed du är lite konstig!"

                                                                   - Robert Owen -

Jag borde gå och lägga mig. Rättare sagt, jag borde redan ha gått och lagt mig! I stället sitter jag här i soffan klockan ett på natten och tänker på alla människor i mitt liv. Inte bara dem jag har i mitt liv nu utan även dem som jag haft i mitt liv tidigare och som av en eller annan anledning inte finns där längre.

Jag har haft turen att begåvas med många underbara människor. Visst har jag också träffat människor som jag kanske helst hade låtit bli att träffa men även dom har ju tillfört något i mitt liv. De underbara människorna däremot, de har gjort mig till den jag är. 

Om jag ska vara väldigt typisk och prata om förhållanden så kan jag konstatera att jag haft tur. Många kvinnor råkar ut för män som på ett eller annat sätt inte är bra för dem. Jag har haft turen att träffa män av det underbaraste slaget. Män som förgyllt min tillvaro. Män som fått mig att börja tro på mig själv. Män som fått mig att börja tycka om mig själv. Män som utmanat mig till att utvecklas.

Mitt livs bästa val är den man jag valde som far till mina barn. En bättre pappa kan man inte hitta. Visst har även han sina svaga sidor men han är medveten om dem och tänker alltid på barnens bästa i alla situationer. Han är en sådan pappa som de vet att de alltid kan gå till med bekymmer. Behöver de en kram så finns den där. Vill dom höra en saga eller ta en flygtur så finns han där och för dem med på spännande resor.

Alla ni män som funnits i mitt liv, antingen som vänner eller som mer än vänner, har hjälpt mig på något sätt. 

Detta är ett tack till er och allt ni gjort för mig - medvetet eller omedvetet.

Sov gott!

Kaisa

Ps. Jo då. Det finns och har funnits en hel drös av underbara kvinnor i mitt liv också men just i kväll var det männen jag tänkte på. Er kvinnor kan jag ta upp en annan gång. ;)

"Bättre en smula sent än en smula dåligt"
                                                                             - Giordano Bruno - 

Efter flera månaders uppehåll är jag nu här igen. Så vad har hänt? ALLT! Jag vet knapt var jag ska börja! Tiden rusar iväg och jag hinner knapt med i livets alla svängningar.

Sedan sist har jag prövat på både äldreomsorgen och handikappvården. Jag trivs som fisken i vattnet! Vem hade kunnat tro det? Jag har ju alltid blivit stel som en fiskpinne när jag hamnat bland äldre och handikappade och nu känner jag mig mer som fisken i vattnet. (hm... metaforerna haltar lite idag). Hur som helst har jag konstaterat att det är här jag hör hemma! För första gången i mitt liv vet jag vad jag vill bli när jag bli stor! Härlig känsla! Tog bara 34 år men Hey! vem har bråttom? Så nu  väntar jag igen. Alltså inte barn! Jag väntar på besked. Jag sökte in till YA! till närvårdarlinjen för ca 1,5 månader sedan men slapp inte in. Det var via arbetskraftsbyrån på läroavtal. Så nu i början av veckan var jag på nytt antagningsprov. Den här gången till samma linje men som vanlig vuxenstuderande. Slipper jag in börjar jag alltså studera i höst!

Studera ja. Det var ju det där med nationalekonomin också. Jag blev ju så tagen i höstas att jag tog en kurs till nu i vår. Jag har just tentat den och blev godkänd. Dessutom har jag tagit grunderna i Sociologi. Så nu sitter man här med 20sp akademiska studier och undrar vad man skall göra av dem. Sälja på Findit?

Nåja, det var en sån där kvick uppdatering.

Oh! Tänkte precis glömma! Jag har sökt ett jobb också. Ett heltidsjobb. Jag tror ju inte att jag får det eftersom jag inte har all utbildning som krävs men söka kan man ju alltid. Tjänsten skulle tillträdas 1.6.2013 så jag borde ju få veta snart.

Så som ni hör är det fortfarande full rulle!

sittande i soffan

Kaisa

Om den senaste veckan

"Den som uppfattar framtiden som motvind går åt fel håll."                                                                               -Martin Held-

Ja åtminstone blir mitt liv inte trist i första taget! Tja, nu e jag kanske inte den mest svår roade men ändå. Nu har jag jobbat i skola som assistent i tre veckor och STORTRIVS! En sån otrolig kick man får när man får förklara svåra saker för någon och dom förstår vad man menar! Vilken härlig känsla att få möjligheten att delta i mattelektionerna och uppdatera sin hjärna vad gäller grundläggande matematik och nya sätt att ställa upp och räkna! Dessutom måste jag ärligt säga att jag tycker att dagens ungdom är fantastisk. Det finns nog hopp för framtiden även 2012.

Som om inte allt detta skulle vara nog har jag dessutom var så hääääääär nära (visar med tumme och pekfinger som nästan nuddar vid varandra) att få ett riktigt drömjobb! Ok, så det kanske inte gick hela vägen den här gången men jag är så stolt över mig själv och lycklig över att jag har kommit så här långt. Förresten, skam den som ger sig! Det kommer väl nya möjligheter.

Sen fick jag skriva min första tent i Nationalekonomi här om veckan. Häftiga saker! Lite skrämmande var det nog att sätta sig i tentsalen för det är trots allt över 6 år sedan jag tentade något sist! Dessutom har jag ju ALDRIG tentat något på universitetsnivå! Så idag fick jag äntligen veta resultatet. Jag blev GODKÄND!!! =D (ok, försöker undvika smilisar men nu va ja bara tvungen)

Så nu vidare mot nya utmaningar! 5sp avklarade i min promenad på Nationalekonomins väg. Dags för grunderna i Nationalekonomi och de 10sp som den kursen ger! I am on fire!

Blivande ekonomi-nörd

Kaisa

Om att vara sig själv

"Man vill inte vara den man är. Man vill vara den man inbillar sig att man kunde ha blivit."

                                                                                          -Hjalmar Söderberg-

Alla föds vi med olika förutsättningar. Man säger att alla är lika mycket värda men ofta känns det som att man ändå blir indelade i A och B människor. Jag har aldrig känt att jag passar in och att jag ofta blir missförstådd. Även om jag har vänner och familj har jag alltid känt mig ensam. Djur är de enda som jag känt riktig samhörighet med. Kanske för att de inte ställer krav. De dömer mig inte för mina handlingar eller för att jag uttrycket mig fel eller opassande i en del sammanhang.

Jag brukar säga att om jag gör något fel eller säger något fel vill jag att folk ska säga det till mig. Naturligtvis vill jag att man säger det på ett snällt sätt men så där annars så vill jag veta det. Jag kan ju inte ändra något som jag inte vet om att jag borde ändra! Sedan är det förstås en bedömningsfråga huruvida jag vill ändra på just precis det som folk tycker att jag borde ändra på men om ingen påpekar något får jag ju aldrig ens chansen att ändra mig.

Vad krävs för att man skall bli accepterad? Det där är svårt. Jag vet inte. Eftersom jag egentligen aldrig riktigt känt mig accepterad så är jag deffinitivt inte den som har svaret på den frågan. Ibland önskar man att det skulle finnas en manual. En liten bok med klara besked om vad man skall göra för att var okej i andras ögon.

Nåja, egentligen tycker jag ganska bra om mig själv. Numera i alla fall. Egentligen önskar jag ju, precis som alla andra, att alla skall acceptera mig sådan som jag är. Egentligen vill jag inte ändra på mig. Det är bara dom där gångerna när jag till och med tycker själv att jag är jobbig att umgås med som jag vill ändra något. Oftast så beror det på att jag är negativ. Jag tycker inte om när min hjärna ställer in sig på negativ och vägrar ge sig när jag försöker ändra på den. Lika jobbigt är det när jag försöker vara positiv och alla runtomkring vägrar försöka hjälpa till med att tänka positivt. Då händer det att dom får sig en liten uppläxning och kommentaren "jag jobbar hårt varje dag på att vara positiv. Jag behöver er hjälp att lyckas. Försök åtminstone hitta NÅGOT positivt i den här situationen!"

Kanske man ändå bara skall fortsätta att vara sig själv oavsett vad andra tycker om det. Kanske det är ju att jag är som jag är som kan göra världen lite bättre. Hoppas kan man i alla fall.

Små korsande tankar på en måndag.

Kaisa