Kärlek

"Kärlek är att unna den du älskar det den behöver om det så betyder att du måste ge upp det du själv vill ha."

                                                                                       - Kaisa Franzén -

Man visste hur man ville att livet skulle bli. Man visste hur man hade tänkt sig framtiden. Man visste vad man sökte. Man fann det och man förlorade det. Eller... man kanske inte förlorade det men man gav bort det. Man släppte sin dröm fri.

Ibland saknar man själva drömmen. Ibland söker man närheten, umgänget. Ibland är man rädd att någon annan skall få det man ville ha, samtidigt som man vill att någon annan ska få njuta när man själv inte fick det. Alltid önskar man att det hade gått som det var tänkt.

Man får göra val. Man kan vara självisk och kräva att få det man vill ha eller man kan tänka vad man egentligen vill. Vill man såra eller vill man göra det bästa för den man älskar. Lätt faller man ner i "anfall är bästa försvaret" och gräver ned sig i hämnd och hat. Men det kräver mycket. Det kräver energi och tär så hårt på en.

Man kanske egentligen inte är så rädd för att bli svartsjuk. Det kanske är ovissheten som är värst. Det är ovissheten som är värst. Att inte veta hur framtiden kommer att se ut. Att inte veta om allt kommer att fungera utan tårar. Att inte veta om alla har samma utgångspunkt.

Att inte släppa taget helt är inte det samma som att inte avsluta. Att avsluta på ett positivt sätt är att kunna ha kvar en del och leva vidare med ett nytt liv. Att välkomna det nya och göra en fungerande helhet av det är att leva vidare.

Man kan välja hat men då mister man allt. Om man inte kan få hela sin dröm kanske man i alla fall kan få en del av den. En underbar vän är bättre än ingen vän.

<3

Kaisa