"Bildning är det som blir över när vi glömt det vi lärt oss."
- Ellen Key -
Jag känner att det inte är mer än rätt att jag fortsätter mitt livs historia här på bloggen. Var var vi nu då? JO! Vi hade flyttat ner mig till Vasa och jag påbörjade mina studier till el-ingenjör!
Jepp jepp! That's me! Jag har studerat till el-ingenjör! Jag är naturligtvis inte klar med det! Det vore ju okarakteristiskt! I mitt liv sulle det visa sig att jag skulle samla en massa information från det ena och det andra stället utan att ändå lyckas få mig en examen. Lät jag lite sarkastisk nu? Tja, kan bero på att jag lider av något slags tillstånd av galghumor när det gäller mina studieprestationer. MEN allvarligt talat! Det här är ÄNDÅ inte något jag ångrar! Jag VET att jag inte skulle bli någon bra ingenjör. Jag kan inte tänka mig att jag skulle sitta hela livet i ett kontor och kika på kretsar (och let's face it, jag är rätt rädd för ström också). Dessutom undrade nog många det där första året i Technis vad jag gjorde där. Jag är säkert en av de första som börjat studera till elingenjör och inte hade den blekaste blå aning om vad ström, spenning och motstånd var! Jag visste inte ens att det var skillnad på ström och spänning! Jag visste inte ens att det fanns TVÅ saker! Och HUR kunde det finnas både ock i vägguttaget?! Stackars våra gamla lärare där! Efter att ha försökt informera den här lilla tanten i ett år om hur allt hänger ihop var de nog alla gråhåriga! (tja, åtminstone de som fortfarande hade hår)
Så efter noga övervägande bytte jag linje till byggnads i stället! Där kände jag mig MYCKET mer hemma! Byggnadsteknik var fruktansvärt intressant! Favoritämnena var att beräkna hållfasthet, speciellt då i fackverk, och byggnadssanering. De stora stötestenarna var att jag FORTFARANDE inte kunde tänka mig att jag skulle sitta stilla i ett kontor och planera saker och på fältet trodde jag att jag inte skulle kunna vara pga alla mina allergier och min astma.
Inte blev det ju heller lättare av det faktum att det är FRUKTANSVÄRT svårt som kvinna att få praktikplats inom el och byggnads om man inte har några kontakter. Jag sökte och sökte varje sommar men utan särskillt gott resultat. Första sommaren slutade jag räkna antalet ansökningar när jag var någonstans vid 70st. Andra sommaren slutade jag räkna strax efter 60!
Det blev att arbeta med diverse andra saker. Första sommaren jobbade jag i grishus som avbytare och bl.a. seminerade grisar (jepp jepp! Lilla 50kg stora Kaisa skulle leka 500kg GALT!) och körde glassbilen! Jag tycker ju om grisar. Ja jag ÄLSKAR grisar! Mycket härliga djur! Speciellt Hugo och Fjalar, två nyfödda galtar som jag döpte, blev jag väldigt fästa vid. Hugo lärde sig till och med sitta på kommando. Dessutom är grisar väldigt tacksam publik om man som jag tycker om att sjunga under arbetet. Det var även i grishuset som jag producerade mitt första körverk kallat "Våren".
Andra och tredje sommaren blev det plantskola. Och DET mina kära vänner kan man konstatera var fruktansvärt ologiskt! Jag gillar ju inte ens växter. Dom stackarna brukar DÖ i närheten av mig! Men tydligen lärde jag mig ändå det jag behövde för att klara av jobbet för så farligt många dog inte de somrarna, tror jag.
Alltså ännu fler erfarenheter inför resten av livet.
Nu ska jag ta en paus igen. Fortsättning följer.
syberkramar
Kaisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar