"Vem ska jag tro på tro på tro på när, tro på när allt är så här?"
Hjälp! Vart tog veckan vägen?! Jag vaknade ju upp till måndag idag och nu befinner jag mig plötslig i onsdag kväll! Ja, ja, jag vet att det inte var söndag igår men nog kändes det som söndag alltid! Nu har jag bara i kväll på mig att packa inför helgens tur ner till vännen för i morgon lär jag inte hinna något! För se jag ska till frissan i morgon!
Är det inte fantastiskt hur ett besök hos frisörskan kan liva upp en? Egentligen ska väl inte humöret och självkänslan sitta i hårrötterna men nog känns det ju ändå som att man skulle vara en helt ny och fräsch människa med massor av energi och självförtroende när man kommer ut därifrån!
Det här med självkänsla är det knepigt kapitel. Jag vet inte egentligen hur folk i almänhet har uppfattat mig så jag måste fortsätta utgå ifrån vad jag själv har för åsikt och hur jag själv känt och känner mig.
Min självkänsla har aldrig varit särskillt bra. Jag har aldrig tyckt om mig själv... Nej stop nu! Det har jag visst! Före jag började 'lekis' tyckte jag om mig själv! Då var jag, precis som min dotter är nu, självsäker och tuff! Det var sen i 'lekis' som självförtroendet dalade i botten. Sedan tog det ända tills milennieskiftet innan jag fick upp det igen! Det har jag nog mina underbara kompisar från Technis att tacka för! Kram på Puh-jänget!
Nu för tiden har jag, åtminstone enligt min egen åsikt, ett ganska sunt självförtroende. Fortfarande har jag mina stötestenar som t.ex. det faktum att jag inte ännu heller vet "vad jag vill bli när jag blir stor" och att jag, precis som dom flesta andra, inte är helt nöjd med mitt utseende. Så där i allmänhet tycker jag dock att det har blivit bättre. Själv tycker jag väl att jag i grunden är en rätt pesimistisk och negativ person men efter åratal av träning tycker jag att jag börjar bli rätt bra på att vara positiv nu! Jag märker förstås att det hänger på en ganska skör tråd. Ibland får jag säga ifrån på skarpen åt vänner och bekanta att "nu måste ni vara mera positiva! Jag är ingen i grunden positiv människa så det tar på att försöka! Ni får inte dra ner mig när jag kommit så här långt!" Det brukar hjälpa.
Jag har ju den filosofin att om människor bara förstår hur jag tänker så blir det mindre prolem. Inte vet jag om jag har rätt i det men hittills har det fungerat tillfredställande. Åtminstone har jag märkt att man kan träna upp sitt självförtroende och att man också kan träna upp att tycka om sig själv.
Förut har jag nog känt att jag behövt en karl för att ha något riktigt värde. Det är garanterat betungande för de stackare som fått stå ut med mig och mina nycker. Nu däremot känner jag att jag klarar mig själv och dessutom faktiskt trivs riktigt bra med att vara själv! Nu får man ju då fundera över att är det synd om vännen som jag alltså inte är beroende av eller är det bra för honom att jag vill vara med honom trots att jag inte är beroende av honom? Jag tror att det är det senare. Fast lite jobbigt ska väl killen ha när han måste acceptera mig som jag är och stå ut med alla mina nycker.
Nu är det dags för mys i soffan med mina gosbollar och sen nati nati.
Kram kram
Kaisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar