upp och ner, ner och upp

"Det blev varannan vecka, sedan tusen dygn. Och jag har hjärtat fullt av stygn..."
                                     -Mia Skäringer-




För dem som missat det så är jag alltså nyskild. Eller, ja. Hur räknas det. Prövotiden är ju ännu kvar. Så min stora skilsmässofest som jag pratat så många gånger om får vänta till hösten.


Festen ja! Jo, jag har ju funderat på det där att varför man alltid har stora bröllopsfest men aldrig ett skillsmässofest! En skillsmässa MÅSTE ju inte nödvändigtvis vara negativ. Det är klart att den i så gott som alla fall är jobbigt och ledsam men jag tror ändå fortfarande att det ibland är det bästa som kan hända. För min del anser jag att det är bättre med en lycklig skilsmässa än ett olyckligt äktenskap. Om man inte kan leva tillsammans utan att nöta hål på varandra är det nog bättre att man inte lever tillsammans och kan komma överens. Om man inte kan finna lyckan tillsammans måste man släppa taget och söka lyckan var för sig. Så varför inte då kunna fira att man tar steget ut i livet och börjar på ett nytt kapittel? Jo, för jag anser inte att jag börjar om. Det som har hänt har hänt men vi vänder blad och går vidare.


Jag tänker mig min skillsmässofest som en slags omvänd variant av bröllopsfesten. Inte så att det skall vara svart klänning istället för vit och så där men nåt slags bakvänt bröllop. Man kunde kanske börja med dans då. På bröllopen brukar man ju avsluta festen med dans. Om man skulle börja där två tiden på eftermiddan med en riktig gammaldags diskokula i taket och stroboskop och några underbara 90-tals teknolåtar i en mörklagd sal för att få upp stämningen. Sen går man vidare till att börja prata lite så där slött med alla gästerna och när alla är samlade och har kommit till rätta sätter man på lamporna och alla går till bords.


Då va d mat. Vad serverar man på en skillsmässofest? Separerade ägg? Nä! Kanske förlorade ägg! Ok ok! Jag ger mig. Det blir förstås marängsviss till förrätt. Sen tar vi en fin liten rumpstek till varmrätt och kantarellsoppa som efterrätt. OJ! Glömde kaffet! Det borde förstås serveras före svissen då. Nu har vi kommit till programmet tror jag.


Programmet skall förstås vara lite skillsmässobetonat. Jag tänker mig lekar av typ "vem bestämde i äktenskapet", "blöjstafett", "räkna vaknätterna", "favoritserien på tv" osv. Sen är det dags att dela upp bröllopspresenterna. Tja, dom flästa har förstås redan blivit delade men OM det skulle finnas saker kvar som ingendera parten vill ha, eller båda vill ha så kunde gästerna få bestämma vem som får dem! Då har man nån slags opartisk bedömmare av vem som skall få fågelbadet från första sommaren och sånt.


Gäster, ja. Jo jag tänker mig att man bjuder in de samma som under bröllopet. Med lite tur har man, som jag, kvar bordsplaceringen och allt från bröllopet och sparar därmed en hel del arbete. Programmen från bröllopet kanske kunde omarbetas en aning för att passa tillfället också.


Efter lekarna är det så dags att åka till kyrkan. Jo jag tycker faktiskt att man kunde åka till kyrkan även denna gång. Jag tycker att om man kan välsigna äktenskapet så kan man be om välsignelse även i skilsmässan. Jag tycker att man kan behöva be Gud om hjälp att få en fungerande skillsmässa och att man kan be om hjälp för att allt ska gå så bra som möjligt! För är det inte NU som hjälp och välsignelse behövs som mäst? Det här kunde faktiskt vara ett riktigt bra sätt att bearbeta en skillsmässa. Inte bara för paret som skiljer sig utan även för resten av släkten. För nog är det ju så att när man skiljer sig så påverkas hela ens omgivning. Alla känner sig tvugna att ta ställning åt det ena eller andra hållet. På det här viset kanske alla får ett positivt avslut på det hela. Nåt slags gruppterapi.


För dem som inte som vi har lyckats så bra med att bestämma om vårdnaden vore det här kanske också ett utmärkt tillfälle att diskutera den saken. Och OM det nu skulle finnas nån söt liten krukväxt eller en byrå som man har svårt att kunna bestämma vem som ska ha så kanske man kunde ta vecka vecka eller månad månad på den då också.


Tja, det här var nu bara några av mina funderingar idag. Men varför inte? Det kanske är dags att starta en ny slags tradition för att förebygga skillsmässo osämja? Är tiden mogen för mig och mina idéer?


Gå i frid


Kaisa