vem är jag - part 1

"In the beginning there was nothing."


Varför är det så svårt att berätta vem man är? Man vill inte skryta men man vill ju inte heller framstå som totalt värdelös. Hur hittar man ballansen?


Tja, jag brukar inte direkt ha problem att hålla låda. Det är bara att säga "berätta om dig själv" och sen är jag igång. Visst, jag får tunghäfta och blir alldeles röd om jag inte är på mitt bästa humör men oftast kan jag nog hålla ett tre timmars föredrag om mig själv. Jag brukar säga att jag är otroligt bra på att göra en kort historia lång. Det kan nog stämma.


Det här borde kanske egentligen ha varit mitt första blogginlägg. Nu blir det ju som sagt sällan som man tänkt sig så nu får det bli mitt femte inlägg i stället.


Om vi ska börja från början så får vi väl börja 1977. Det var året när en glad liten pilt tittade ut! Eller, vad vet jag egentligen om huruvida jag var glad eller inte. Har hört diverse historier som tyder på att jag nog va rätt grinig redan då. En klassiker är den där om att "först kom din bror. Han var så vild så vi bestämde att inga fler pojkar. Så kom din syster. Hon var så lugn å tyst å snäll så vi tänkte att en flicka till skulle vara bra. Sen kom du! Du skrek så vi bestämde att inga fler barn!" Nå, enligt den här historien har jag alltså mig själv att skylla för att jag inte har några småsyskon. Jag tror vi glömmer den och återgår till tron att jag var en glad liten rackare.


Hur det nu än är med den saken så såg jag alltså dagens ljus för första gången hösten 1977. Sen blev det flytt! Om jag räknat rätt (och min mamma får korrigera mig i fall av motsatsen) så blev det fyra flyttar innan jag började lågstadiet. I ett skede, när jag var si så där ungefär två år, bodde vi fem stycken i en enrummare med kokvrå! Allt går med våld och vaselin som dom brukar säga.


Sen kom alltså skolåldern. Tja, vad ska jag säga om den? Jag kan väl inte direkt påstå att det var den bästa tiden i mitt liv. Visst, det fanns nog några riktiga ljuspunkter där som t.ex. min första lågstadielärarinna! Hon har givit mig massor av glada minnen från ettan och tvåan. Tack för dem!


Nu tar vi fast forward här.


Plötsligt står man där med studentmössan och ingen var väl så förvånad som jag! Eller... ok. Kanske. Ska vi vara riktigt ärliga var det väl egentligen inte någon som hade trott att jag skulle klara studenten. Själv är jag övertygad om att jag gjorde det helt och hållet på pin kiv! "Här ska ingen komma å säga vad jag klarar och inte klara av! Nu ska ja visa er alla ni misstrogna!" Åså läste jag som en dåre och skrev som... Ja vad skriver man som? En printer? Det spelar nu mindre roll. Hur som helst så hade jag en låda full med mumsiga smörgåsar, godis, frukt och russin bredvid mig under skrivningarna och tog det väldigt lugnt. Aldrig har väl någon haft en så mysig picnic under studentskrivningarna som jag! Det var tydligen ett vinnande koncept.


Efter studenten blev det musikstudier. Här kom första studie motgången under min brokiga bana. Jag hade tänkt mig en kariär som kyrkomusiker men icke sa Nicke! Ledproblem, dåligt själv förtroende och halvmulen stämning ledde till att jag hoppade av först kyrkomusiken efter ett år och sen grundexamen i musik efter ytterligare ett år! Då var det dags för mig att börja jobba. Jag va inte en sån som klarade att leva på "Guds nåd å äinbären".


Här tycker jag vi tar en paus. Är ni fortfarande intresserade av min historia så får ni kika in senare igen. Nu ska ja kramas på en Knatt.


Nati nati


Kaisa